mufasalever

åh vad larvig jag är. Jag säger att jag inte ska blogga och ändå gör jag det. Men det är väl min skrivsugna högra (vänstra?) hjärnhalva som anser att pappersdagbok isn't enough these days. Jag måste ösa ur mig massa onödigt trams på internet för att känna mig tillfreds.

Jag känner för att skriva nåt tungt här. Nåt viktigt. Nåt som folk läser och sen återberättar för någon annan och tillägger att Isabelle, she knows her deep shit. Baaah, men jag vet inte vad det skulle varit. Eller jo, egentligen vet jag en massa saker, men det mesta är oformulerbart, känslomässigt tjaffs som bubblar utom räckhåll för skrivtangenterna. Så det är ju shit the same.

Varför har jag hittils använt 3 engelska meningar ? Just a question. Fyra.

Jag och Mami såg "coco. Livet före chanel" ikväll. Den var bra. Inte "sofis mode -the movie" som man kunde trott. Och vilken bra skådis hon är, Audrey Tautou!

Nu ska jag nog sova, men innan dess vill jag bara säga:

lev i nuet
våga chansa
lär er uppskatta
sluta inte älska
och ge aldrig upp.

5 visdomar sammanfogade. Den tar jag nog patent på.

Katjing!

godnatt.